One life, One chance..

Was such a nightmare travelling to Auckland! 2 hours to Frankfurt, wating there for 5 hours.. then 11 hours to Singapore, 2 hours wait there, 8 hours to Sydney.. Or wait now! We didnt go to Sydney cause of fog! Instead we had to go to Melbourne n wait in the plane for 3 hours n then 1 more hour back to Sydney. In Sydney we had now missed our plane and had to wait 2 hours for the next plane to Auckland which was delayed, ofcourse! So 3 hours after that I was finally in Auckland... Exhausted.. Zzzzz...

Jag har varit tillbaka i Huddersfield igen ett tag nu och det känns bättre att vara här igen nu när jag fått vara hemma ett tag. Fick mig att inse varför jag ville flytta in the first place. Göteborg är en seg och tråkig stad mestadels för att alla är alldeles för upptagna för att hitta på saker. Jag är impulsiv och vill att folk ska kunna vara up for my ideas även om klockan råkar vara 5 på morgonen. Jag blir istället alldeles förslappad och kollar bara på tv eftersom det inte finns mycket annat att göra. Men nu är jag som sagt tillbaka här och jag vet inte om detta är vad jag vill göra än. Vi har mest bara få se på restaurang delen av det hela och det är väl inte riktigt det jag vill ge mig in på. Är nöjd här i alla fall och tror att allt kommer lösa sig till det bästa även om jag börjar få tillbaka den känslan av rastlöshet som jag hade hemma. Tror inte det är meningen att jag ska stanna på ett och samma ställe för länge. Bara några månader kvar här sen är det dags för placement. Förhoppningsvis i Australien!

Hittade tillbaka hit igen efter att i ren uttråkning klampat omkring på min egen facebook sida. Kollade lite på statistiken och under de senaste 90 dagarna låg min högsta besökssiffra på 3 pers under en dag. Nästan katastrof det där.

Jag kan inte fatta att det har gått så lång tid sen jag skrev här senast. Har hänt sjukt mycket sen dess. Nu har jag börjat planera att åka till England eller närmare bestämt till Huddersfield. Har kommit in på en skola där och detta är något jag verkligen vill göra men det kostar fruktansvärt mycket pengar, närmare 500 000kr. Va en på jobbet som sa något jag tänker på varje gång jag får ångest gällande pengarna: "Du får se det som en investering i din framtid" För det är ju det det är. Ska man verkligen låta pengar hindra en från något man verkligen vill? Man lever bara en gång och om jag väl går denna utbildning kommer det förhoppningsvis leda till bättre jobb som sedan leder till bättre lön. Jag kan ju inte i förväg veta om detta är något för mig om jag inte vågar testa. Eller är det bättre att jag går omkring här som en zombie och känner mig olycklig mesta tiden? Jag måste bort härifrån och detta är min bästa lösning på problemet.

Är så jävla trött på att folk aldrig hör av sig. Jag har slutat höra av mig för att jag vet att även om jag hör av mig gör dom aldrig det ändå. Är trött på att jämt behöva få saker att hända. VIll gå i ide tror jag. Eller åka tillbaka till maj/juni förra året när jag träffade några av alla goa människor där nere i Magaluf. Saknar speciellt gänget från Bolton och Justine, Hannah och Andrea. Har bra minnen där ifrån och saknar det. Håller på att få en sån ångest attack här hemma så det finns knappt ord för det. Måste resa någonstans för att inte bli helt galen tror jag. Komma bort från allt. Nu vill jag vinna på triss! Kanske ska börja med att köpa en lott?

Visst, jag har dåligt minne men seriöst. Hade totalt glömt bort hela grejen med den här bloggen. Tror att jag kom på det igår igen men det tog bara några sekunder så hade jag glömt bort det igen. Det var inte förrän idag när jag kom ihåg att det var något jag hade glömt igår som det började gå upp ett ljus. Tur att jag har min kalender på mobilen.

Jag har roat mig hela min lediga dag med att bränna ner Twilight till dvd. Helt förälskad i den filmen och dom böckerna. Jag vill oxå ha en vampyr! Eller iaf någon som bryr sig så mkt som Edward gör om Bella. Fast å andra sidan är jag inte lika benägen att råka ut för olyckor som hon är. Jag är klantig men ingen danger-magnet.

Kolla på den filmen gör att man inte riktigt ger upp. Man får liksom upp hoppet om att det finns någon där ute som säkert kan hantera mig med och man känner sig inte lika desperat på att hitta den personen ganska snart. För face it people, jag börjar bli gammal. Jag menar syrran har redan hunnit med pojkvän, lägenhet och hund. Hon har dessutom jobb på äldreboende och tjänar pengar medan jag sitter fast i bunkern hemma hos päronen med ett jobb på Mc Donalds och en trasig gosedjurskatt.

Jag är inte 17 längre och jag får nästan lite panik när jag tänker på att i år så är det 3 år sedan jag gick ut gymnasiet. Känns som om det vore igår. Inget är som det var då och jag tror inte det enbart är till det bra. Jag känner mig instängd rätt ofta för det jag egentligen vill göra mest av allt är att resa och komma bort. Borta bra men hemma bäst är det visserligen men borta är bäst ett tag i alla fall. Behöver träffa nya människor och jag vill att det ska hända mer än det gör här hemma. Högsta vinsten hade ju utan tvekan varit att skrapa fram 25 tusen i månaden i 25 år för då hade åtminstone den delen varit säkrad. Men köper man inga lotter så kan man glömma bort såna drömmar.

"Plötsligt händer det"? Im still here waiting!

Gissa vem som inte jobbar natt på två hela veckor? Jag känner mig piss trött men det är riktigt trevligt att slippa städa och jag trivs riktigt bra med att jobba i team. Har lätt bästa teamet. Har hunnit jobba 5.15-15.00 i måndags och 12.00-19.15 idag. Ledig imorgon och sen fortsätter dagtiderna så är det någon som vill hitta på något så slutar jag inte senare än 17.00 under de närmaste 2 veckorna. Bara att höra av sig så går det säkert att ordna något! (Detta var en liten hint bland annat till Maria! ;))

Håller fortfarande på med stickningen till syrran. Gick jäkla snabbt först men jag har ju så svårt att hålla fast vid saker. Stickar lite då och då när jag tvingar mig själv. Tänker att syrran kommer bli himla glad och då går det lite iaf.

På tal om syrran så saknar jag min lilla prins! Har inte sett honom sen igår! :D

Har tagit upp en gammal hobby igen och har genast fått kommentarer om hur gammal jag är. Någon som kan gissa min hobby? Vad brukar man tänka sig att gamla tanter gör när dom sitter i gungstolen? Det är det jag pysslar med nu iaf. Jag har börjat sticka igen och just nu är det en halsduk till syrran i alla möjliga färger. Senast jag försökte göra en halsduk till syrran var när jag gick i 7an men den är fortfarande inte klar. Har egentligen inget tålamod för sånt här så jag stickiar samtidigt som jag gör något annat, typ kollar på tv. Var på sjukhuset idag med och röntgade benet och medans jag väntade passade jag på att sticka. Började igår kväll och har redan hunnit en bra bit. Ska bli roligt att se om syrran kommer använda den nån gång. Mitt nästa projekt är att sticka kläder till syrrans underbara chihuahua. Gulligt!

Danny var och hälsade på här hemma idag och pappa smälte direkt. Han tydde sig direkt till pappa och låg och sov i hans knä. Men tyvärr sa pappa att han kände av allergin lite grann. Vart och fikat med Amir idag med. Var riktigt trevligt. Kändes bra att snacka med någon som förstår hela grejen med att inte nöja sig. Två timmar försvann riktigt snabbt och ska bli roligt om han följer med till Ferdis spelning på sticky på onsdag. Men nu är det dags att sova. Ska jobba 15-23 idag. Har ingen ork till det bara. Natti

Följde med syrran ut till Mölndal idag och tittade på Danny. Jag är såld, något så gulligt har jag då aldrig sett. Han e söt på bilderna men om man jämför med verkligheten e han nästan ful på dom! Hon som Emelie har köpt Danny av har ganska många chihuahuor hemma och dom va så himla underbara allihopa. Vilka personligheter! Den dagen jag ska settle down och är beredd på Svensson livet då ska vovven i villa, volvo, vovve och allt det där utan tvekan vara en Chihuahua. Till och med päronen börjar smälta och det var inte lätt från början kan jag lova. Har vi tur och farsan inte är allergisk kanske Danny får trippa omkring här hemma istället! :D

Nu har syrran äntligen gått och köpt sig en Chihuahua. Sötaste lilla hunden ever. På måndag kommer den hämtas och sen har vi en extra familjemedlem, eller ja inte riktigt. Den lilla sötnosen ska bo hos syrrans pojkväns familj så jag kommer med andra ord börja hänga en hel del i Hammarkullen.Danny heter han tydligen och tror ni att den lilla gullungen kommer vira alla runt sitt lillfinger eller ja runt sin tass, or what? Jag är redan helt såld iaf!

Jag kan inte fatta hur jag kan känna mig så glad och så ledsen på samma gång. Jag känner mig ensam och samtidit är det det som gör mig glad. Jag är glad över att inte behöva låtsas vara någon annan än mig eftersom jag inte inte kan ljuga för mig själv. Samtidigt är jag ledsen över att det är så få som faktiskt får lära känna mig som jag är. Det är iofs mitt eget fel. Jag gömmer mig här i min lilla bunker men nu är snart våren här och då är det dags att börja leva igen. Ska börja dansa bugg nu igen är det tänkt och jag funderar även på att börja med någor mer, typ line dance? Gillar lite udda grejer. Får se vad jag hittar helt enkelt. Några tips?

Jag är pinsamt dålig på att uppdatera. Låg sjuk 5 dagar ungerfär och sen har jag jobbar 15-04 två dagar och sen även nattpass. Så har liksom inte riktigt haft tid. Jag ska bli bättre nu men jag lömmer helt enkelt. Mitt liv börjar ordna upp sig lite känns det som och då blir det lite mindre tid till att sitta här. Det enda sm saknas i mitt liv just nu är Johanna och jag ska inte ge upp det där. Jag vet att det snart har gått 2 år men sanna vänner ska kunna bråka och sen hitta tillbaka även om det i detta fallet vart ett ovanligt långt sådant. Jag ger inte upp i alla fall. På jobbet har jag äntligen börjat lugna ner mig och inte bli arg för minsta lilla. Jag tänker på fluffiga rosa moln och begraver alla ilskna tankar där. man kan nästan säga att jag har blivit ett under av vänlighet och medmänsklighet! :D

Jag ligger hemma och är sjuk idag. Fick mega ont i halsen efter jag hade jobbat nyårsnatten och nu har jag skaffat mig en förkylning som heter duga. Bra sätt att starta året på eftersom det endast kan bli bättre! Kör ett litet film maraton här hemma som började med Happy Feet, nästa blir nog Flashdance och sen får man se. Nu ska jag käka lite sallad och dricka lite apelsinjuice istället så hörs vi lite senare kiddos.

Har haft så fruktansvärt mycket att göra det senaste, inte bara med jobb utan massa tänkande och upptrasslandet av mitt nystan till liv. Allting känns så himla mycket bättre nu. Jag vet hur saker och ting ligger till och för första gången på länge känner jag att jag börjar hitta tillbaka till mig. Fått höra att jag förändrats mkt och inte till det bättre. Har mått fruktansvärt dåligt och jag tror inte folk förstår exakt hur illa det har varit. Jag har liksom skrattat ändå och vart glad nån gång då och då men överlag har allt bara varit för mycket. Jag saknar fortfarande Johanna eller egentligen saknar jag nog någon att lita på till 100%, någon som förstår mig och min små utbrott. Så vissa har kankse haft rätt, jag har nog varit rätt bitter. Ibland hittar folk rätt utan att fata det själva. Men allt börjar ordna upp sig nu. Även om det inte direkt ordnar upp sig på det sättet som jag skulle önska så känns det ändå ok, inte bra men ok. Känns bra när folk är ärliga mot mig och ger mig raka svar. Eller helt enkelt är ärliga utan att man bett om det. Det funkar alltid bäst för mig. Önskar fler kunde vara lika bra som han. Men nu är det ut med det gamla och in med det nya. Nytt år och kanske detta är året då drömprinsen råkar halka förbi? :D

Ska förhoppningsvis på någon julfest på Lindholmen imån efter jobbet. Ska dit med Miki som är en av mina bästa kompisars ex-flickvän. Hon är från Rumänien men bor just nu och läser i Göteborg. Har inte träffat henne på ett tag och ska bli kul att träffa lite nya människor! Vem vet, kankse gömmer sig drömprinsen där någonstans i vimmlet på julfesten? Inte troligt men drömma går. Får uppdatera lite mer och berätta hur det var imån kväll. Dag att sova. Inte blivit mycket av det på sistone. Natti.

Precis som jag visste så vågade jag inte. Men har fått veta några mindre smickrande saker om personen och jag vet att jag borde lägga ner det här. Han skulle vara en jätte bra vän om inte annat. Han är inte bara ett skal som många andra. Det finns humor och intelligens. Vill inte säga för mycket heller utifall någon inte borde läsa det här gör det. Vill inte skrämma bort något.

Har förresten vart inne en jätte trevlig kille på Mc Donalds och han åt framme vid disken och pratade med mig samtidigt. Han kom tillbaka nyligen igen och den här gången hade jag rast samtidigt så satte mig och snackade med honom. Det är trevligt att se att det finns bra människor här i Göteborg. Folk som inte är rädda för att lära känna nya människor på lite konstiga sätt. Folk som är öppna och intelligenta. Man kan bli positivt överraskad varje dag!

Ja, för så är det. Jag kommer inte våga säga något, som vanligt. Jag är så fruktansvärt dålig på att ta första steget även om jag nu vill. Jag vill liksom vara säker på att det finns något innan jag gör mig så sårbar. Vill inte stå där och känna mig dum när man inte vet hur länge jag kommer jobba med personen i fråga. Jag kanske helt enkelt ska ta och bli nunna eller något istället. Koncentrera mig på att snacka med gud eller va det nu är dom pysslar med. Orkar inte med alla dessa problem hela tiden. Jag hittar ändå bara fel killar. The story of my life.

Jag jobbar numera 6 dagar i veckan och är helt slut. Tänker också mer än vanligt. Tror jag har åkt dit på riktigt den här gången. Fallit för någon på jobbet som jag inte borde. Så jag måste verkligen hitta ett nytt jobb för det här fungerar helt enkelt inte. Jag vet att det inte är besvarat för så bra på att dölja något sånt tror jag inte att någon är. Men grejen med mig är att jag aldrig slutar hoppas förrän jag vet till 100%. Jag vet att jag borde men det gör det inte lättare. Varför blir man alltid så himla dum av att falla för någon? Man tänker helt enkelt inte. Eller man kanske ska säga att hjärncellera inte används så som dom borde. Ska försöka göra något åt det så snart jag kan, kanske nu till helgen? Sen är det bara att släppa allt eller göra något åt det beroende på vad svaret blir. Någon som har något smidigt tips? Eller är det bara att slänga ut alla känslor på bordet? Kanske borde dricka lite först? Vad tycks?

Behöver skriva av mig lite nu tror jag. Funderar alldeles för mycket. Har ju ändå vart rätt upptagen de senaste dagarna. Var ute på Gretas igår med Sofie, Jason, Alexandra och Sebbe och det var riktigt trevligt. Förutom några hemska små episoder där jag tvingades dansa. Usch vad jag hatar att bli tvingad till det. Tror inte jag är direkt gjord för att gå ut och festa. Känner mig alltid så malplacerad och jag tycker inte ens att det är speciellt roligt. Föredrar nog hemmafester med massa folk man känner, blir liksom roligare då. Men var som sagt trevligt igår. Efter Gretas följde alla med hem till mig coh vi kollade typ på film och halvsov.

Idag var det Mc Donalds julfest men om jag ska vara ärlig så var inte det riktigt min grej. Kände mig mest bara i vägen där med. Jag känner att jag vill kunna tycka såna grejer är roliga precis som alla andra. Men jag är tyvärr inte sån. Jag vill kunna snacka med folk. Jag är jätte dålig på att hålla igång ett samtal om vad som helst. Man kan nog helt enkelt säga att jag blir bättre ju mer man lär känna mig. För när jag väl bryr mig om folk och jag känner att dom bryr sig om mig med så blir jag som en helt annan människa. Jag blir mer omtänksam och kanske inte kläcker ur mig massa dumheter på samma sätt. Jag är bra på att lyssna för det mesta och försöka ge råd när jag väl känner personen. Gillar att hjälpa mina vänner.

Börjar känna mig lite ensam med. Det har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Alla runt omkring mig verkar hitta pojkvänner och jag vet inte allt men jag står på samma ställe och trampar som förut. Jag vågar inte lita på folk. Har gått åt helvete för många gånger redan. Tyvärr är det inte alltför många som ens ser igenom min fasad och inser att jag inte bara har ett lager. Det finns mer där som inte alltför många eller ens någon har sett än. Tycker folk borde våga fösöka lära känna mig och se vad som finns där innan dom bara går förbi.