One life, One chance..

En gång på 16 år det ska man väl kunna leva med. Får väl trösta sig med att nu är det lika många år kvar till nästa gång, förhoppningsvis. Var äckligt spännanade på slutet så får väl erkänna att jag gömde huvudet under kudden några sekunder då och då. Men nu är det dags att gå ner i bunkern och sörja för så här ska det inte få gå till! Hur ska jag nu kunna se Sebastian i ögonen?? Godnatt på er!