One life, One chance..

Hade jobbat 21-07 igår/idag och kom i säng vid halv 9 någon gång. Närmast trillade ner i sängen eftersom min migrän gjorde att jag mådde något grymt illa. Var as härligt att äntligen få sova. Vaknar sedan 13.10 av att någon spelar elgitarr med förstärkarna på högsta volym. Jag tror seriöst inte mina öron och jag hinner inte ens tänka innan jag blir så förbannad att jag knappt kan andas. Jag studsar i princip ur sängen marcherar med stormande steg mot ytterkällaren och trycker mig ner i farsans trasiga sandaler. Jag blev vansinnig. Gjorde ett litet lopp, ett litet maraton och rusade in i grannarnas hus med fulaste nattlinnet ever och håret åt alla håll. Träffade på grannarna mitt emot som precis var på väg ut med hunden. Fick höra av morsan sedan att dom bara stått och pekat på mig. Morsan själv hade skrattat i nästan en halvtimme efter när hon rent chockat sett mig bana iväg som värsta matronan. Bredbent och med ilsken blick. När jag äntligen entered the devils house så jag hur ungjävlarna där inne hade ställt ut förstärkarna riktat mot mitt fönster medans dom själva satt inomhus i hallen och spelade. Det gjorde mig om något ännu mer förbannad. Jag började gorma om hur jag skulle knäcka nacken på någon av snorungarna om dom inte stängde av den där förbannade smörjan genast. Det räckte nästan med att se skräcken i ungjävlarnas min när jag stog där som en bitter kärring och vrålade åt dom. Det var inte förrän efter det började gå upp för mig vad jag hade gjort. Skämdes lite men det var det värt. I just need my beauty sleep!