One life, One chance..

Visst, jag har dåligt minne men seriöst. Hade totalt glömt bort hela grejen med den här bloggen. Tror att jag kom på det igår igen men det tog bara några sekunder så hade jag glömt bort det igen. Det var inte förrän idag när jag kom ihåg att det var något jag hade glömt igår som det började gå upp ett ljus. Tur att jag har min kalender på mobilen.

Jag har roat mig hela min lediga dag med att bränna ner Twilight till dvd. Helt förälskad i den filmen och dom böckerna. Jag vill oxå ha en vampyr! Eller iaf någon som bryr sig så mkt som Edward gör om Bella. Fast å andra sidan är jag inte lika benägen att råka ut för olyckor som hon är. Jag är klantig men ingen danger-magnet.

Kolla på den filmen gör att man inte riktigt ger upp. Man får liksom upp hoppet om att det finns någon där ute som säkert kan hantera mig med och man känner sig inte lika desperat på att hitta den personen ganska snart. För face it people, jag börjar bli gammal. Jag menar syrran har redan hunnit med pojkvän, lägenhet och hund. Hon har dessutom jobb på äldreboende och tjänar pengar medan jag sitter fast i bunkern hemma hos päronen med ett jobb på Mc Donalds och en trasig gosedjurskatt.

Jag är inte 17 längre och jag får nästan lite panik när jag tänker på att i år så är det 3 år sedan jag gick ut gymnasiet. Känns som om det vore igår. Inget är som det var då och jag tror inte det enbart är till det bra. Jag känner mig instängd rätt ofta för det jag egentligen vill göra mest av allt är att resa och komma bort. Borta bra men hemma bäst är det visserligen men borta är bäst ett tag i alla fall. Behöver träffa nya människor och jag vill att det ska hända mer än det gör här hemma. Högsta vinsten hade ju utan tvekan varit att skrapa fram 25 tusen i månaden i 25 år för då hade åtminstone den delen varit säkrad. Men köper man inga lotter så kan man glömma bort såna drömmar.

"Plötsligt händer det"? Im still here waiting!