One life, One chance..

Har haft så fruktansvärt mycket att göra det senaste, inte bara med jobb utan massa tänkande och upptrasslandet av mitt nystan till liv. Allting känns så himla mycket bättre nu. Jag vet hur saker och ting ligger till och för första gången på länge känner jag att jag börjar hitta tillbaka till mig. Fått höra att jag förändrats mkt och inte till det bättre. Har mått fruktansvärt dåligt och jag tror inte folk förstår exakt hur illa det har varit. Jag har liksom skrattat ändå och vart glad nån gång då och då men överlag har allt bara varit för mycket. Jag saknar fortfarande Johanna eller egentligen saknar jag nog någon att lita på till 100%, någon som förstår mig och min små utbrott. Så vissa har kankse haft rätt, jag har nog varit rätt bitter. Ibland hittar folk rätt utan att fata det själva. Men allt börjar ordna upp sig nu. Även om det inte direkt ordnar upp sig på det sättet som jag skulle önska så känns det ändå ok, inte bra men ok. Känns bra när folk är ärliga mot mig och ger mig raka svar. Eller helt enkelt är ärliga utan att man bett om det. Det funkar alltid bäst för mig. Önskar fler kunde vara lika bra som han. Men nu är det ut med det gamla och in med det nya. Nytt år och kanske detta är året då drömprinsen råkar halka förbi? :D