One life, One chance..

Har inte känt att jag har behövt skriva av mig dom senaste dagarna. Men nu börjar det bli dags. Får höra från massa olika håll att jag måste sluta vara så feg och ta tag i saker och ting. Eller rättare sagt det är en speciell sak jag måste ta tag i. Måste våga berätta. Men jag skaffar mig bara lite tid. Vill inte förhasta mig. Jag kan ju vara rätt velig. Men blir bara så glad. Kan inte hjälpa det. Jag som brukar backa så fort det börjar bli verkligt. Kan inte förklara mer än såhär just nu. Började förresten dansa bugg idag igen. Har faktiskt saknat det rätt mycket. Det börjar nya kurser nu på söndag med så är det någon som känner för att börja kan ni kolla in www.dfe.se.
Måste verkligen sova nu. Ska upp och träffa Maria innan jobbet idag. Fika och så. Inte sett henne på ett tag så ska bli roligt. Sen måste jag masa mig till Sportlife. Tänkte skaffa mig ett gymkort där. Börjar bli dags att ta tag i allt det där. Buggen är bara en pytteliten del. Men är iaf en början. Kollade lite igår och hittade kort på mig. Kort där jag väger som jag brukar. Är inte jätte smal direkt. Men mer som jag vill vara.

På tal om att det är dags. Det är nog dags för mig att be om ursäkt med. Men jag har svårt att låta bli att vara ärlig. Speciellt när jag ser att det faktiskt påverkar folk. Jag är inte den som är elak. De andra är bara för mesiga för att säga det till dig. Jag säger inte att du är ful eller något sådant. Jag säger bara att den minen du gör inte är direkt smickrande. Och att kalla mig barnslig och grejer bara för att jag är den enda som hittills vågat säga det till dig? Ja, det är nog det som är det verkligt barnsliga. Att inte kunna ta någon kritik. Jag tror du måste fatta att alla kommer inte vara snälla mot dig i ditt liv. Och många kommer definitivt inte våga vara ärliga mot dig. Men hela grejen handlar egentligen om att inse vilka som vill en illa och vilka som faktiskt säger saker för att det är så och inte för att jävlas. Jag säger inte allt för att jävlas. Även om det skulle vara riktigt lockande eftersom du verkar bry dig om vad jag tycker. Annars hade du inte gjort en sådan stor grej av det. Folk kommer han åsikter om en hela livet. Jag kanske tillhör en av dom få som vill att folk är ärliga mot mig. Om det är något mina vänner inte tycker om som jag gör då vill jag att dom ska säga det till mig. För oftast är man inte medveten om det själv på samma sätt som resten av världen är. Man lever med sig själv hela tiden och hinner vänja sig. Jag har fått höra att jag kan vara för ärlig. Jo, så är det nog. Att jag borde lära mig att veta när jag ska vara tyst. Ja, det kan nog stämma. Men är det för att folk inte tål sanningen eller är det för att hjälpa mig? Who knows. Nu kom jag lite av mig. Blev lite mer sagt än va som va meningen. Men du ska veta att jag inte är helt elak. Jag har bara lite svårt att vara tyst när jag egenligen borde. För ärlig helt enkelt. Ledsen för det och ledsen för det med Johan. Med att han inte verkar vilja flytta ihop. Tycker inte du förtjänar sådant och jag hoppas verkligen det löser sig. Ser du? Jag lär mig jag med!

Borde skriva en lista över saker jag borde bli bättre på. Säga förlåt är en sak, bli snäll en annan. Mindre ärlig en tredje and so on. Får börja fila på en sådan lista. Säkert många som har åsikter. So come on. Be honest. I can handle it.