One life, One chance..

I think that's me. Inte på ett bra sätt dock. Känns som om jag bara jobbar hela tiden. Jobbar ju i princip 6 dagar i veckan och sjunde dagen sover jag bara eftersom jag oftast jobbar natt den sjätte dagen. Vill ha mer tid till att träffa kompisar. Vet med mig att det nog är det jag på något omedvetet sätt försöker undvika för det spelar ingen roll hur mycket jag än älskar mina vänner för ingen av dem bli en ny Johanna. Jag tror det är det jag behöver just nu. Någon som jag kan lita på till 100%, någon som är villig att ändra lite på ett späckat schema bara för att hinna träffas en timme. Någon som kan sitta och prata i timmar, skratta åt mina hemska skämt och som inte överger mig om hon eller han skaffar pojkvän/flickvän. Någon som som klarar av mitt temperament och fattar att när jag blir arg är det ofta för att jag egentligen är ledsen och inte gillar att visa mina svagheter. Jag är inte lätt att förstå om man inte är lik mig så det är nog det jag behöver. Opposites attract, yeah sure. Men när det gäller en bästa vän behöver jag mer än så. Nu blev det här inte riktigt som jag hade tänkt. Tänkte prata lite om jobbet och att jag inte orkar så mycket mer. Men satt visst inne på en hel del skulle jag tro. Många vet väl det här redan men dem fattar inte. Det är skillnad. Ska förresten sova med jobbet i Lysekil måndag, tisdag och onsdag. Sen blir det Mc Donalds torsdag, fredag och lördag. Vet inte riktigt vilket som är värst faktiskt. Behöver nog semester. Någon som vill åka någonstans med mig?