One life, One chance..

Behöver skriva av mig lite nu tror jag. Funderar alldeles för mycket. Har ju ändå vart rätt upptagen de senaste dagarna. Var ute på Gretas igår med Sofie, Jason, Alexandra och Sebbe och det var riktigt trevligt. Förutom några hemska små episoder där jag tvingades dansa. Usch vad jag hatar att bli tvingad till det. Tror inte jag är direkt gjord för att gå ut och festa. Känner mig alltid så malplacerad och jag tycker inte ens att det är speciellt roligt. Föredrar nog hemmafester med massa folk man känner, blir liksom roligare då. Men var som sagt trevligt igår. Efter Gretas följde alla med hem till mig coh vi kollade typ på film och halvsov.

Idag var det Mc Donalds julfest men om jag ska vara ärlig så var inte det riktigt min grej. Kände mig mest bara i vägen där med. Jag känner att jag vill kunna tycka såna grejer är roliga precis som alla andra. Men jag är tyvärr inte sån. Jag vill kunna snacka med folk. Jag är jätte dålig på att hålla igång ett samtal om vad som helst. Man kan nog helt enkelt säga att jag blir bättre ju mer man lär känna mig. För när jag väl bryr mig om folk och jag känner att dom bryr sig om mig med så blir jag som en helt annan människa. Jag blir mer omtänksam och kanske inte kläcker ur mig massa dumheter på samma sätt. Jag är bra på att lyssna för det mesta och försöka ge råd när jag väl känner personen. Gillar att hjälpa mina vänner.

Börjar känna mig lite ensam med. Det har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Alla runt omkring mig verkar hitta pojkvänner och jag vet inte allt men jag står på samma ställe och trampar som förut. Jag vågar inte lita på folk. Har gått åt helvete för många gånger redan. Tyvärr är det inte alltför många som ens ser igenom min fasad och inser att jag inte bara har ett lager. Det finns mer där som inte alltför många eller ens någon har sett än. Tycker folk borde våga fösöka lära känna mig och se vad som finns där innan dom bara går förbi.