One life, One chance..

Ska förhoppningsvis på någon julfest på Lindholmen imån efter jobbet. Ska dit med Miki som är en av mina bästa kompisars ex-flickvän. Hon är från Rumänien men bor just nu och läser i Göteborg. Har inte träffat henne på ett tag och ska bli kul att träffa lite nya människor! Vem vet, kankse gömmer sig drömprinsen där någonstans i vimmlet på julfesten? Inte troligt men drömma går. Får uppdatera lite mer och berätta hur det var imån kväll. Dag att sova. Inte blivit mycket av det på sistone. Natti.

Precis som jag visste så vågade jag inte. Men har fått veta några mindre smickrande saker om personen och jag vet att jag borde lägga ner det här. Han skulle vara en jätte bra vän om inte annat. Han är inte bara ett skal som många andra. Det finns humor och intelligens. Vill inte säga för mycket heller utifall någon inte borde läsa det här gör det. Vill inte skrämma bort något.

Har förresten vart inne en jätte trevlig kille på Mc Donalds och han åt framme vid disken och pratade med mig samtidigt. Han kom tillbaka nyligen igen och den här gången hade jag rast samtidigt så satte mig och snackade med honom. Det är trevligt att se att det finns bra människor här i Göteborg. Folk som inte är rädda för att lära känna nya människor på lite konstiga sätt. Folk som är öppna och intelligenta. Man kan bli positivt överraskad varje dag!

Ja, för så är det. Jag kommer inte våga säga något, som vanligt. Jag är så fruktansvärt dålig på att ta första steget även om jag nu vill. Jag vill liksom vara säker på att det finns något innan jag gör mig så sårbar. Vill inte stå där och känna mig dum när man inte vet hur länge jag kommer jobba med personen i fråga. Jag kanske helt enkelt ska ta och bli nunna eller något istället. Koncentrera mig på att snacka med gud eller va det nu är dom pysslar med. Orkar inte med alla dessa problem hela tiden. Jag hittar ändå bara fel killar. The story of my life.

Jag jobbar numera 6 dagar i veckan och är helt slut. Tänker också mer än vanligt. Tror jag har åkt dit på riktigt den här gången. Fallit för någon på jobbet som jag inte borde. Så jag måste verkligen hitta ett nytt jobb för det här fungerar helt enkelt inte. Jag vet att det inte är besvarat för så bra på att dölja något sånt tror jag inte att någon är. Men grejen med mig är att jag aldrig slutar hoppas förrän jag vet till 100%. Jag vet att jag borde men det gör det inte lättare. Varför blir man alltid så himla dum av att falla för någon? Man tänker helt enkelt inte. Eller man kanske ska säga att hjärncellera inte används så som dom borde. Ska försöka göra något åt det så snart jag kan, kanske nu till helgen? Sen är det bara att släppa allt eller göra något åt det beroende på vad svaret blir. Någon som har något smidigt tips? Eller är det bara att slänga ut alla känslor på bordet? Kanske borde dricka lite först? Vad tycks?

Behöver skriva av mig lite nu tror jag. Funderar alldeles för mycket. Har ju ändå vart rätt upptagen de senaste dagarna. Var ute på Gretas igår med Sofie, Jason, Alexandra och Sebbe och det var riktigt trevligt. Förutom några hemska små episoder där jag tvingades dansa. Usch vad jag hatar att bli tvingad till det. Tror inte jag är direkt gjord för att gå ut och festa. Känner mig alltid så malplacerad och jag tycker inte ens att det är speciellt roligt. Föredrar nog hemmafester med massa folk man känner, blir liksom roligare då. Men var som sagt trevligt igår. Efter Gretas följde alla med hem till mig coh vi kollade typ på film och halvsov.

Idag var det Mc Donalds julfest men om jag ska vara ärlig så var inte det riktigt min grej. Kände mig mest bara i vägen där med. Jag känner att jag vill kunna tycka såna grejer är roliga precis som alla andra. Men jag är tyvärr inte sån. Jag vill kunna snacka med folk. Jag är jätte dålig på att hålla igång ett samtal om vad som helst. Man kan nog helt enkelt säga att jag blir bättre ju mer man lär känna mig. För när jag väl bryr mig om folk och jag känner att dom bryr sig om mig med så blir jag som en helt annan människa. Jag blir mer omtänksam och kanske inte kläcker ur mig massa dumheter på samma sätt. Jag är bra på att lyssna för det mesta och försöka ge råd när jag väl känner personen. Gillar att hjälpa mina vänner.

Börjar känna mig lite ensam med. Det har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Alla runt omkring mig verkar hitta pojkvänner och jag vet inte allt men jag står på samma ställe och trampar som förut. Jag vågar inte lita på folk. Har gått åt helvete för många gånger redan. Tyvärr är det inte alltför många som ens ser igenom min fasad och inser att jag inte bara har ett lager. Det finns mer där som inte alltför många eller ens någon har sett än. Tycker folk borde våga fösöka lära känna mig och se vad som finns där innan dom bara går förbi.