One life, One chance..

För lite mer än två år sen var jag och J bästa kompisar, Jag hade en crush på V och S och allt verkade gå rätt bra. Jag och J åkte till Tyskland under fotbolls-VM och S brukade ringa bara för att för att se att allt var bra var och varannan dag. V och jag pratade nästan varje dag på msn och även när han ringde och var full. Jag gillade mitt liv då. Jag var mer nöjd med mig själv och jag tror det syntes. Sen hade jag J, någon som jag trodde att jag alltid kunde lita på, någon som sa att hon hellre skulle dö än att göra samma sak som E hade gjort mot henne.

Två år senare pratar jag och J inte med varann, pga det som aldrig skulle hända, det som inte borde ha hänt. V och jag utbyter artighetsfraser på msn en gång varannan månad typ och S gjorde bort sig så vi pratade inte på nästan 2 år.

Man inser inte hur mycket man förändras eller hur mycket allt omkring en förändras förrän man blickar bakåt och tar sig en titt på allt man kunde ha gjort annorlunda. Hur man till exempel borde sluta vara så feg när man redan vet att man är det och att det inte leder någonstans. Eller hur man borde ta för sig mer av det som erbjuds utan att ifrågasätta eller tänka för mycket. Att våga ta det där extra steget och vara beredd på att falla för att allt blir så mycket bättre bara man vågar. Kanske inte just då men i efterhand är det alltid bättre att ångra något man gjort istället för att ångra att man aldrig gjorde det.