Klockrent
Anders says (00:37):
att på bråkdelen av en tiotusendels sekund gå från div kastreringshot till att med sammetslen röst fråga random pensionär om dess resväg
Anders says (00:38):
scary shit
Snackade lite med Anders om mitt humör. Om att min sammetslena röst tydligen var lite läskig. Förstod inte riktigt vad han menade förrän han förklarade det så fint ;) haha
Letter to you
Började bli dags att ventilera sig nu tror jag. Börjar bli sådär hispig igen. Tror ärligt talat inte det är bra för mig att jobba på Mc Donalds. Dom flesta som jobbar där är riktigt goa och så. Men det är inte tillräckligt känner jag. Folk där måste för det första tro att jag är helt dum i huvet. Jag är en helt annan människa på jobbet än jag är annars. Är mer bitter tror jag och sen har jag lättare för att skämta och säga vad jag tycker när jag inte känner press på mig. För det är lite så det är där. Brukar inte påverkas av sånt vanligtvis och det gör änna att det blir ännu lite värre. När jag vet att jag bara borde vara mig själv. Men är nog för att jag e så obekväm med hur jag är just nu. Eller snarare hur jag ser ut just nu. Har iofs börjat träna och så nu för att få ändring på detta. Skaffat kort på Sportlife. Bundit upp mig på 12 månader så att jag och Sofie kan träna tillsammans. Ska dit imån med är det tänkt. Har bokat upp oss på gymintro eftersom ingen av oss är någon hejare på det där. Sen ska Sofie fixa sitt hår med. Göra det blondare. Hon hade mörkbrunt från början och har nu successivt börjat ändra det.
Men va fan. Jag kommer alltid av mig från det jag egentligen tänkt skriva om. Antagligen för att jag är för feg för att skriva det. Så blir nog inte av denna gången heller. Men så går det när man inte är bekväm med vem man är för tillfället. Blir svårare att få fram det man vill då. Det läskiga med denna bloggen är att jag inte vet vem som läser den. Det är det som gör att jag inte kan skriva det jag vill. Finns ju saker som folk inte borde känna till. Folk som inte känner mig iallafall.
Någon som har tips på någon bra låt? Helst någon såndär sorglig låt. Som bara är lite för fin nästan. Jag tänker bäst när jag lyssnar på sånt. Känner att det är dags att tänka ordenligt och reda ut vissa grejer. Vet att jag är äckligt svartsjuk av mig. Så är en del saker som behövs sägas till någon. Jag blir osäker runt folk som är glada och sociala. Just eftersom det är sådan jag själv vill vara. Jag vill kunna vara glad hela tiden. Inte bara verka bitter. Men oftast när jag låter bitter är det inte menat så. Det är mer ironiskt menat. Tyvärr är det inte många som verkar fatta det. Har väl rätt udda humor och så kan jag tro. Gillar när man är lite ironisk. Elak med glimten i ögat. Utan att det blir för personligt. Det är då det slutar vara roligt. Har iofs fått höra att jag är lite taktlös. Att många blir lite skrämda av min personlighet först. Just för att jag kanske säger saker som inte är speciellt passande om man inte känner mig. Men jag ser det mer som att livet är kort och varför då oroa sig för sådant? Är väl bättre att vara ärlig och sådant från början? Så länge det inte sårar så fattar jag inte varför det inte kan bli sagt?
Gillar när folk är sociala. När folk är öppna. När det inte är någon stor grej att prata om sådant som många kanske inte skulle ta upp annars. Gillar det med Sofie. Hon och jag är rätt lika. Kan stå i en affär och tänka exakt samma sak. Enda skillnaden är väl att hon säger det rakt ut isåfall. Behöver någon som hon tror jag. Någon som kan tjöta lika mycket som jag. Någon som förstår. Okej,alla kan inte vara Johanna men Sofie är bra på ett annat sätt. Johanna var bäst. Så är det bara. Saknar henne fortfarande. Därför jag är lite bitter tror jag. Blev så jävla ledsen så det sitter fortfarande i. Och nu har det ändå gått 10 månader. 10 månder!!! 10 månader utan den bästa vän jag någonsin haft. Saknar någon som förstår mig så som hon. Folk fattar nu med. Men inte på samma sätt. Tråkigt att det skulle sluta som det gjorde. Men både hon och jag har för mycket stolthet. Så har det alltid varit. Enda skillnaden var väl att jag insåg vad jag hade att förlora på att inte släppa på stoltheten. Allt var bra tills Jocke dök upp. Enligt mig iallafall. Vi träffades varje dag. Var bästa vänner i 4 år. Åkte utomlands tillsammans. Både London och fotbolls VM. Var hur kul som helst. Sen började hon snacka med denna Jocke på nattstad. Vi träffade på honom på Sticky och jag gick fram till honom och frågade om det verkligen var han som Johanna hade pratat med. Det var det. Jag svammlade något om att jag skulle ta ett varv runt stället för att jag visste att Johanna inte skulle våga prata med honom annars. Jag var alltid den av oss som tog störst plats. Pratade mest så det kan inte alltid ha varit lätt för jag vet att jag kan vara för mycket. När jag kom tillbaka stog dom och hånglade mot en vägg. Kom ihåg den här dagen i detalj. Eftersom det var samma natt som jag blev förföljd. Blev förföljd och tafsad på på spårvagnen. Inte med mitt medgivande såklart. Men efter den kvällen fortsatte Johanna och Jocke att snacka. Johanna var osäker på vad hon ville och jag pushade på henne, sa att det var nu hon måste våga. Våga lita på att någon faktiskt kunde tycka om henne för den hon var. Jocke visste redan va han ville så det var bara Johannas tvivel som drog ut på det hela. Tillslut bestämde hon sig och sen blev dem tillsammans. Det var den 20 augusti 2006. Jag var van vid att alltid kunna ringa eller smsa henne vid vilken tidpunkt som helst och visste att hon alltid skulle finnas där när jag behövde henne. Var inte van vid att dela henne med någon annan. Tror inte jag var beredd på det heller. Jag har alltid haft svårt för att anpassa mig till nya saker. Gillar när saker förbli som de var. Nu när dem var tillsammans så kunde vi bara träffas varannan helg. Eftersom vi båda jobbade under veckorna och hade ytterst lite tid kvar utöver det så var det bara helgerna kvar. Jocke gjorde lumpen så han var inte hemma ofta. Då var det helgerna som gällde där med. Det blev bara mindre och mindre tid för mig och Johanna att träffas. Jag kände att jag höll på att förlora min bästa vän så jag började bete mig konstigt. Började bete mig svartsjukt. Ångrar det nu. För det gjorde att jag förlorade henne. Det började första gången med något fjantigt lite bråk som jag inte ens kommer ihåg. Vi pratade inte med varann på ett par dagar. Det var så vi brukade göra. Vi ignorerade varann tills jag hade lugnat ner mig och sen var jag tvungen att släppa på stoltheten och ringa upp henne. Men den här gången stötte vi på varann på stan och hon satte upp näsan i vädret och skulle bara gå förbi. Jag gick fram till henne och det var nog första gången jag verkligen grät på stan. Andra gången handlade det om Jocke igen. Johanna hade trott att jag var sur på henne fast jag bara var allmänt grinig. Vi hade bestämt att vi skulle ses dagen efter så när jag ringde henne för att fråga var hon var så sa hon att hon hade åkt hem till honom. Istället för att fråga mig om jag var sur på henne, något som jag fick reda på under samtalet att hon hade trott så åkte hon bara hem till honom och sket i mig. Det var så det andra bråket startade. Fast denna gången pratade vi inte på ungefär två månader. Även denna gången var det jag som fick släppa på stoltheten. Var någon gång i januari eller februari 2007. Sen löpte allt på rätt smidigt fram till juni. Hon var fortfarande den jag ringde om det var något. Men jag kanske började bli lite mer paranoid eftersom det var många gånger det inte gick att få tag på henne. Så hade det aldrig varit innan. Men varje gång var det mobilen det var fel på. Okej, henne mobil var helt störd så jag tror henne. Men jag blev ändå ledsen eftersom jag såg det som att hon bara sket i mig när jag behövde henne. Hon fick bara mindre och mindre tid för mig. Speciellt när han var hemma under längre tider. Vi pratade om att vi skulle åka på semester tillsammans hon och jag. Åka någonstans under sommaren. Men Johanna sa att hon inte kunde ta ledigt från jobbet så vi bestämde oss för att åka lite senare under hösten istället. Två veckor senare ungerfär får jag reda på genom hennes blogg att hon planerat e resa till Tunisien med Jocke under sommaren. 3 veckor. Och hon kunde inte ta ledigt sa hon? Jag har fortfarande inte fått någon förklaring till detta eftersom det var på grund av detta vi slutade prata. Jag försökte prata med henne men tror hon hade bestämt sig denna gången. Jag reagerade med ilska som vanligt. Men försökte prata med henne sen. Enda jag har hört från henne under det senaste 10 månaderna var ett tack när jag skickade grattis på hennes födelsedag. Ett tack? Av personen som ska ha föreställt din bästa vän under 4 år? Vet att jag oftast reagerar lite för snabbt när jag blir ledsen. Inte ofta jag vågar visa det. Istället reagerar jag med ilska. Är mycket lättare så. Men inte det bästa vet jag nu. Ändå verkar jag inte kunna sluta. Avskyr att visa mig svag eller sårbar. Lättare för andra att få övertaget då. Därför är jag oftast ironisk. Inte lika lätt för folk att fatta vad man egentligen tänker då.. Fast Johanna visste nog för det mesta det ändå. Aldrig träffat någon med samma humor som jag innan. Var helt underbart. Någon som fattade vad man egentligen menade. Låter som om jag var kär i henne eller något. Men så var det inte. Hon var bara den som alltid fanns där. Hjälpte mig när jag var ledsen. Motiverade mig när jag var för lat och alltid fanns där. Ibland pratade vi om hur den ena av oss kunde veta att den andra var ledsen innan personen ens hunnit fatta det själv. Kommer du ihåg den gången? När jag frågade varför du var ledsen och du inte förrän jag frågat dig insåg att det var så det var? Jag kommer ihåg det iallafall. Haft 10 månader på mig att väga för och nackdelarna. Vi bråkade en del på slutet. Men va fan har man varit bästa vänner i 4 år ska man kunna lösa sådant. Vi hade en dålig period och genast gav du upp. Tror inte du behövde mig lika mycket som jag uppenbarligen behövde dig och fortfarande behöver dig. Alla gånger jag är ledsen och inte vet vem jag ska prata med. Då är jag alltid på väg att ringa dig. Innan jag kommer på att du inte finns där längre. Du finns där men ändå inte Du om någon borde fatta hur viktigt detta är. Titta bara på Malin och Nina. Nu är detta långt ifrån samma sak. Men de gled ifrån varandra så fort det blev lite svårt. Och vad hände? Nu finns hon inte där längre. Jag menar inte att samma sak kommer hända här. Men man ska inte chansa. Det är fan inte värt det!
Nu blev det visst lite mer än vad som va tänkt här. Men om man nu vill lära känna mig är detta en viktig del. En väldigt viktigt del. För utan denna informationen vet man inte vem jag är eller varför jag är som jag är. Har rätt svårt att lita på folk. Det hade jag redan innan. Och jag kan ju lova att bli sviken av sin bästa vän inte förbättrade det hela. Grunden för våran vänskap var att vi lovade varann att aldrig bli som alla andra. Att aldrig någonsin låta någon kille komma i vägen för vår vänskap. Alla säger så. Men jag trodde verkligen du var annorlunda. Jag trodde dig. Litade ärligt talat på dig till mer än 100%. Därför blev det hela ännu svårare. Jag har förlorat många vänner. På olika sätt. Men ingen som betytt ens i närheten av det du betytt för mig. Finns ingen som vet lika mycket om mig som du gör. Inte många som vågar lära känna mig. Jag förstår det. Jag är inte lätt. Testar alla. Beter mig elakt för att se hur mycket folk klarar. Det gör det lättare att se hur mycket man kommer klara sen. Klarar man mitt test är man åtminstone värd en chans. Det låter illa. Men det är för att jag inte orkar med en till sån här grej. Har byggt upp en gigantiskt skyddsmur. Inte lätt att ta sig igenom om man inte kämpar lite. Men många brukar säga att det är värt det. För tro det eller ej men jag är någon man kan lita på. Berätta något för mig som du inte vill ska komma ut och jag kommer inte säga ett knyst till något. Gillar att försöka hjälpa folk. Ofta genom att berätta lite om vad jag har gått igenom för att visa att det bara kommer bli bättre. Jag blir lätt entusiastisk och babblar mycket. Men det betyder bara att jag är glad. Det är när jag är tyst man ska vara orolig. Då är det antagligen någonting som inte är som det ska. Men sådant märker man när man väl känner mig. Ska ju inte skriva en hel guide om mig själv här. Inte det som är meningen. Vill bara att folk ska förstå. Försöka att lära känna mig även om jag verkar lite avig i början. Jag blir bättre. Tro mig.
Men va fan. Jag kommer alltid av mig från det jag egentligen tänkt skriva om. Antagligen för att jag är för feg för att skriva det. Så blir nog inte av denna gången heller. Men så går det när man inte är bekväm med vem man är för tillfället. Blir svårare att få fram det man vill då. Det läskiga med denna bloggen är att jag inte vet vem som läser den. Det är det som gör att jag inte kan skriva det jag vill. Finns ju saker som folk inte borde känna till. Folk som inte känner mig iallafall.
Någon som har tips på någon bra låt? Helst någon såndär sorglig låt. Som bara är lite för fin nästan. Jag tänker bäst när jag lyssnar på sånt. Känner att det är dags att tänka ordenligt och reda ut vissa grejer. Vet att jag är äckligt svartsjuk av mig. Så är en del saker som behövs sägas till någon. Jag blir osäker runt folk som är glada och sociala. Just eftersom det är sådan jag själv vill vara. Jag vill kunna vara glad hela tiden. Inte bara verka bitter. Men oftast när jag låter bitter är det inte menat så. Det är mer ironiskt menat. Tyvärr är det inte många som verkar fatta det. Har väl rätt udda humor och så kan jag tro. Gillar när man är lite ironisk. Elak med glimten i ögat. Utan att det blir för personligt. Det är då det slutar vara roligt. Har iofs fått höra att jag är lite taktlös. Att många blir lite skrämda av min personlighet först. Just för att jag kanske säger saker som inte är speciellt passande om man inte känner mig. Men jag ser det mer som att livet är kort och varför då oroa sig för sådant? Är väl bättre att vara ärlig och sådant från början? Så länge det inte sårar så fattar jag inte varför det inte kan bli sagt?
Gillar när folk är sociala. När folk är öppna. När det inte är någon stor grej att prata om sådant som många kanske inte skulle ta upp annars. Gillar det med Sofie. Hon och jag är rätt lika. Kan stå i en affär och tänka exakt samma sak. Enda skillnaden är väl att hon säger det rakt ut isåfall. Behöver någon som hon tror jag. Någon som kan tjöta lika mycket som jag. Någon som förstår. Okej,alla kan inte vara Johanna men Sofie är bra på ett annat sätt. Johanna var bäst. Så är det bara. Saknar henne fortfarande. Därför jag är lite bitter tror jag. Blev så jävla ledsen så det sitter fortfarande i. Och nu har det ändå gått 10 månader. 10 månder!!! 10 månader utan den bästa vän jag någonsin haft. Saknar någon som förstår mig så som hon. Folk fattar nu med. Men inte på samma sätt. Tråkigt att det skulle sluta som det gjorde. Men både hon och jag har för mycket stolthet. Så har det alltid varit. Enda skillnaden var väl att jag insåg vad jag hade att förlora på att inte släppa på stoltheten. Allt var bra tills Jocke dök upp. Enligt mig iallafall. Vi träffades varje dag. Var bästa vänner i 4 år. Åkte utomlands tillsammans. Både London och fotbolls VM. Var hur kul som helst. Sen började hon snacka med denna Jocke på nattstad. Vi träffade på honom på Sticky och jag gick fram till honom och frågade om det verkligen var han som Johanna hade pratat med. Det var det. Jag svammlade något om att jag skulle ta ett varv runt stället för att jag visste att Johanna inte skulle våga prata med honom annars. Jag var alltid den av oss som tog störst plats. Pratade mest så det kan inte alltid ha varit lätt för jag vet att jag kan vara för mycket. När jag kom tillbaka stog dom och hånglade mot en vägg. Kom ihåg den här dagen i detalj. Eftersom det var samma natt som jag blev förföljd. Blev förföljd och tafsad på på spårvagnen. Inte med mitt medgivande såklart. Men efter den kvällen fortsatte Johanna och Jocke att snacka. Johanna var osäker på vad hon ville och jag pushade på henne, sa att det var nu hon måste våga. Våga lita på att någon faktiskt kunde tycka om henne för den hon var. Jocke visste redan va han ville så det var bara Johannas tvivel som drog ut på det hela. Tillslut bestämde hon sig och sen blev dem tillsammans. Det var den 20 augusti 2006. Jag var van vid att alltid kunna ringa eller smsa henne vid vilken tidpunkt som helst och visste att hon alltid skulle finnas där när jag behövde henne. Var inte van vid att dela henne med någon annan. Tror inte jag var beredd på det heller. Jag har alltid haft svårt för att anpassa mig till nya saker. Gillar när saker förbli som de var. Nu när dem var tillsammans så kunde vi bara träffas varannan helg. Eftersom vi båda jobbade under veckorna och hade ytterst lite tid kvar utöver det så var det bara helgerna kvar. Jocke gjorde lumpen så han var inte hemma ofta. Då var det helgerna som gällde där med. Det blev bara mindre och mindre tid för mig och Johanna att träffas. Jag kände att jag höll på att förlora min bästa vän så jag började bete mig konstigt. Började bete mig svartsjukt. Ångrar det nu. För det gjorde att jag förlorade henne. Det började första gången med något fjantigt lite bråk som jag inte ens kommer ihåg. Vi pratade inte med varann på ett par dagar. Det var så vi brukade göra. Vi ignorerade varann tills jag hade lugnat ner mig och sen var jag tvungen att släppa på stoltheten och ringa upp henne. Men den här gången stötte vi på varann på stan och hon satte upp näsan i vädret och skulle bara gå förbi. Jag gick fram till henne och det var nog första gången jag verkligen grät på stan. Andra gången handlade det om Jocke igen. Johanna hade trott att jag var sur på henne fast jag bara var allmänt grinig. Vi hade bestämt att vi skulle ses dagen efter så när jag ringde henne för att fråga var hon var så sa hon att hon hade åkt hem till honom. Istället för att fråga mig om jag var sur på henne, något som jag fick reda på under samtalet att hon hade trott så åkte hon bara hem till honom och sket i mig. Det var så det andra bråket startade. Fast denna gången pratade vi inte på ungefär två månader. Även denna gången var det jag som fick släppa på stoltheten. Var någon gång i januari eller februari 2007. Sen löpte allt på rätt smidigt fram till juni. Hon var fortfarande den jag ringde om det var något. Men jag kanske började bli lite mer paranoid eftersom det var många gånger det inte gick att få tag på henne. Så hade det aldrig varit innan. Men varje gång var det mobilen det var fel på. Okej, henne mobil var helt störd så jag tror henne. Men jag blev ändå ledsen eftersom jag såg det som att hon bara sket i mig när jag behövde henne. Hon fick bara mindre och mindre tid för mig. Speciellt när han var hemma under längre tider. Vi pratade om att vi skulle åka på semester tillsammans hon och jag. Åka någonstans under sommaren. Men Johanna sa att hon inte kunde ta ledigt från jobbet så vi bestämde oss för att åka lite senare under hösten istället. Två veckor senare ungerfär får jag reda på genom hennes blogg att hon planerat e resa till Tunisien med Jocke under sommaren. 3 veckor. Och hon kunde inte ta ledigt sa hon? Jag har fortfarande inte fått någon förklaring till detta eftersom det var på grund av detta vi slutade prata. Jag försökte prata med henne men tror hon hade bestämt sig denna gången. Jag reagerade med ilska som vanligt. Men försökte prata med henne sen. Enda jag har hört från henne under det senaste 10 månaderna var ett tack när jag skickade grattis på hennes födelsedag. Ett tack? Av personen som ska ha föreställt din bästa vän under 4 år? Vet att jag oftast reagerar lite för snabbt när jag blir ledsen. Inte ofta jag vågar visa det. Istället reagerar jag med ilska. Är mycket lättare så. Men inte det bästa vet jag nu. Ändå verkar jag inte kunna sluta. Avskyr att visa mig svag eller sårbar. Lättare för andra att få övertaget då. Därför är jag oftast ironisk. Inte lika lätt för folk att fatta vad man egentligen tänker då.. Fast Johanna visste nog för det mesta det ändå. Aldrig träffat någon med samma humor som jag innan. Var helt underbart. Någon som fattade vad man egentligen menade. Låter som om jag var kär i henne eller något. Men så var det inte. Hon var bara den som alltid fanns där. Hjälpte mig när jag var ledsen. Motiverade mig när jag var för lat och alltid fanns där. Ibland pratade vi om hur den ena av oss kunde veta att den andra var ledsen innan personen ens hunnit fatta det själv. Kommer du ihåg den gången? När jag frågade varför du var ledsen och du inte förrän jag frågat dig insåg att det var så det var? Jag kommer ihåg det iallafall. Haft 10 månader på mig att väga för och nackdelarna. Vi bråkade en del på slutet. Men va fan har man varit bästa vänner i 4 år ska man kunna lösa sådant. Vi hade en dålig period och genast gav du upp. Tror inte du behövde mig lika mycket som jag uppenbarligen behövde dig och fortfarande behöver dig. Alla gånger jag är ledsen och inte vet vem jag ska prata med. Då är jag alltid på väg att ringa dig. Innan jag kommer på att du inte finns där längre. Du finns där men ändå inte Du om någon borde fatta hur viktigt detta är. Titta bara på Malin och Nina. Nu är detta långt ifrån samma sak. Men de gled ifrån varandra så fort det blev lite svårt. Och vad hände? Nu finns hon inte där längre. Jag menar inte att samma sak kommer hända här. Men man ska inte chansa. Det är fan inte värt det!
Nu blev det visst lite mer än vad som va tänkt här. Men om man nu vill lära känna mig är detta en viktig del. En väldigt viktigt del. För utan denna informationen vet man inte vem jag är eller varför jag är som jag är. Har rätt svårt att lita på folk. Det hade jag redan innan. Och jag kan ju lova att bli sviken av sin bästa vän inte förbättrade det hela. Grunden för våran vänskap var att vi lovade varann att aldrig bli som alla andra. Att aldrig någonsin låta någon kille komma i vägen för vår vänskap. Alla säger så. Men jag trodde verkligen du var annorlunda. Jag trodde dig. Litade ärligt talat på dig till mer än 100%. Därför blev det hela ännu svårare. Jag har förlorat många vänner. På olika sätt. Men ingen som betytt ens i närheten av det du betytt för mig. Finns ingen som vet lika mycket om mig som du gör. Inte många som vågar lära känna mig. Jag förstår det. Jag är inte lätt. Testar alla. Beter mig elakt för att se hur mycket folk klarar. Det gör det lättare att se hur mycket man kommer klara sen. Klarar man mitt test är man åtminstone värd en chans. Det låter illa. Men det är för att jag inte orkar med en till sån här grej. Har byggt upp en gigantiskt skyddsmur. Inte lätt att ta sig igenom om man inte kämpar lite. Men många brukar säga att det är värt det. För tro det eller ej men jag är någon man kan lita på. Berätta något för mig som du inte vill ska komma ut och jag kommer inte säga ett knyst till något. Gillar att försöka hjälpa folk. Ofta genom att berätta lite om vad jag har gått igenom för att visa att det bara kommer bli bättre. Jag blir lätt entusiastisk och babblar mycket. Men det betyder bara att jag är glad. Det är när jag är tyst man ska vara orolig. Då är det antagligen någonting som inte är som det ska. Men sådant märker man när man väl känner mig. Ska ju inte skriva en hel guide om mig själv här. Inte det som är meningen. Vill bara att folk ska förstå. Försöka att lära känna mig även om jag verkar lite avig i början. Jag blir bättre. Tro mig.
Bridezilla?
Ligger och kollar lite på Bridezillas. Dom brudarna är ju lätt aningens för hyper asså. Måste veta exakt hur allting blir. Minsta lilla detalj ska vara precis som dom hade föreställt sig det. Ja, det kan man ju kanske förstå. Men bara tanken på att man har haft tid att föreställa sig sitt bröllop? Tror inte sånt är en sån stor grej för mig. Jag har inget speciellt som jag tänkt mig liksom. Sen kan det bero på att bröllop förmodlingen inte kommer vara ens att tänka på under de närmaste 5-10 åren. Om det nu mot all förmodan blir så att jag gifter mig en vacker dag vill jag inte bara ha ett vanligt kyrkobröllop. Vill ha det på något speciellt ställe. Något som faktiskt betyder något. Sen beror det ju till stor del på den man gifter sig med också. Vill ju inte sitta och planera allt sånt själv. Nä, va blev det här för konstigt inlägg. Jag är ju inte fixerad vid bröllop direkt. Aldrig ens varit på något bröllop. Men nu när man får se själva bröllopen här på tv ser det så himla gulligt ut. Hitta någon som man känner sådär för. Det kan fan inte vara lätt. Tänk om man själv blir värsta monstret när man väl gifter sig? Skulle vara lagom ironiskt.
Halv special
Halv special
En halv special består av en korv med bröd täckt av en rejäl portion äkta potatismos, gärna förgylld med gurkmajonnäs eller västkustsallad.
Passande dryck är Pucko, i Göteborg även kallad "Stockholmare".
Tyckte bara den var så klockren.. Speciellt det sista ;)
Sweet dreams Nathalie
Dags att sova nu känner jag. Kom precis hem från jobbet och ska börja jobba 12 imån igen. Så kan ju va trevligt att få lite sömn innan man däckar på jobbet eller något. Har ju inte blivit så mycket av den varan den senaste tiden. Eller borde i alla fall sova innan min dator däckar. Hittar inte sladden till batteriet. Har börjar läsa lite på Mina hemligheter av Sophie Kinsella. Lovar att berätta mer imån om jag vaknar. Natti natti.
Vår?
Det är slutet av mars och det är nu det borde vara vår. Eller iallafall början på något som skulle kunna liknas vid vår. Tog det här kortet för ungerfär 1,5 timme sen. Hade precis jobbat och tyckte det såg rätt fint ut. Det är mitt hus kanske bör nämnas. Inte bara mitt. Men ja, jag bor där. Jag bor nere i källaren på andra sidan huset och jag har nog Sveriges mest välstädade rum. Har fått höra det ett par gånger iaf. Blivit hotad med anticimex, städhjälper och allt möjligt. Men jag tvingar ingen att komma hit. De flesta brukar faktiskt trivas. Eller så är folk för mesiga för att säga sanningen. Tänkte jag skulle slösa lite tid här för att bli trött. Men känner inte att det funkar speciellt bra. Är fortfarande pigg. Fattar inte hur jag alltid kan vara så pigg på kvällarna oberoende av hur lite sömn jag fått. När jag är som ett vrak på morgonen även om jag sovit 12 timmar eller mer. Har varit på bra humör hela dagen idag. Hoppas på att det håller sig till imorgon. Nä, nu är det dags att lägga ner det här. Gör ju inget annat än svammlar. Men är lite nervös just nu så kan ju va en blandning av det och undermedveten trötthet.
Det är dags
Har inte känt att jag har behövt skriva av mig dom senaste dagarna. Men nu börjar det bli dags. Får höra från massa olika håll att jag måste sluta vara så feg och ta tag i saker och ting. Eller rättare sagt det är en speciell sak jag måste ta tag i. Måste våga berätta. Men jag skaffar mig bara lite tid. Vill inte förhasta mig. Jag kan ju vara rätt velig. Men blir bara så glad. Kan inte hjälpa det. Jag som brukar backa så fort det börjar bli verkligt. Kan inte förklara mer än såhär just nu. Började förresten dansa bugg idag igen. Har faktiskt saknat det rätt mycket. Det börjar nya kurser nu på söndag med så är det någon som känner för att börja kan ni kolla in www.dfe.se.
Måste verkligen sova nu. Ska upp och träffa Maria innan jobbet idag. Fika och så. Inte sett henne på ett tag så ska bli roligt. Sen måste jag masa mig till Sportlife. Tänkte skaffa mig ett gymkort där. Börjar bli dags att ta tag i allt det där. Buggen är bara en pytteliten del. Men är iaf en början. Kollade lite igår och hittade kort på mig. Kort där jag väger som jag brukar. Är inte jätte smal direkt. Men mer som jag vill vara.
Måste verkligen sova nu. Ska upp och träffa Maria innan jobbet idag. Fika och så. Inte sett henne på ett tag så ska bli roligt. Sen måste jag masa mig till Sportlife. Tänkte skaffa mig ett gymkort där. Börjar bli dags att ta tag i allt det där. Buggen är bara en pytteliten del. Men är iaf en början. Kollade lite igår och hittade kort på mig. Kort där jag väger som jag brukar. Är inte jätte smal direkt. Men mer som jag vill vara.
På tal om att det är dags. Det är nog dags för mig att be om ursäkt med. Men jag har svårt att låta bli att vara ärlig. Speciellt när jag ser att det faktiskt påverkar folk. Jag är inte den som är elak. De andra är bara för mesiga för att säga det till dig. Jag säger inte att du är ful eller något sådant. Jag säger bara att den minen du gör inte är direkt smickrande. Och att kalla mig barnslig och grejer bara för att jag är den enda som hittills vågat säga det till dig? Ja, det är nog det som är det verkligt barnsliga. Att inte kunna ta någon kritik. Jag tror du måste fatta att alla kommer inte vara snälla mot dig i ditt liv. Och många kommer definitivt inte våga vara ärliga mot dig. Men hela grejen handlar egentligen om att inse vilka som vill en illa och vilka som faktiskt säger saker för att det är så och inte för att jävlas. Jag säger inte allt för att jävlas. Även om det skulle vara riktigt lockande eftersom du verkar bry dig om vad jag tycker. Annars hade du inte gjort en sådan stor grej av det. Folk kommer han åsikter om en hela livet. Jag kanske tillhör en av dom få som vill att folk är ärliga mot mig. Om det är något mina vänner inte tycker om som jag gör då vill jag att dom ska säga det till mig. För oftast är man inte medveten om det själv på samma sätt som resten av världen är. Man lever med sig själv hela tiden och hinner vänja sig. Jag har fått höra att jag kan vara för ärlig. Jo, så är det nog. Att jag borde lära mig att veta när jag ska vara tyst. Ja, det kan nog stämma. Men är det för att folk inte tål sanningen eller är det för att hjälpa mig? Who knows. Nu kom jag lite av mig. Blev lite mer sagt än va som va meningen. Men du ska veta att jag inte är helt elak. Jag har bara lite svårt att vara tyst när jag egenligen borde. För ärlig helt enkelt. Ledsen för det och ledsen för det med Johan. Med att han inte verkar vilja flytta ihop. Tycker inte du förtjänar sådant och jag hoppas verkligen det löser sig. Ser du? Jag lär mig jag med!
Borde skriva en lista över saker jag borde bli bättre på. Säga förlåt är en sak, bli snäll en annan. Mindre ärlig en tredje and so on. Får börja fila på en sådan lista. Säkert många som har åsikter. So come on. Be honest. I can handle it.
Lediga helger efterlyses
Haft riktigt trevligt den här helgen. Jobbade på fredagen och det var väl inte det bästa kanske. Efter jobbet åkte jag till mormor. Var dags att fira henne eftersom hon fyllde 65 för bara ett par dagar sen. Lördagen var desto roligare när Malin, Peter och Emma kom dit på en oväntad visit. Vi sjöng lite singstar nere på mitt rum och Peter kommenterade som vanligt att jag hade en stor säng, hehe. Sen åkte Emma och Peter hem och jag och Malin skulle vidare till Fredrik för att kolla på Melodifestivalen. Var inte så många när vi kom dit men blev desto fel. Blev en del drickande för dom flesta men inte för mig. Senast jag drack i deras sällskap blev det lite pinsamt så tänkte visa att jag inte alltid är likadan innan jag gör bort mig igen. Men blev rätt kul till slut och Fredrik lovade att han skulle ge mig en rosa dildo i födelsedagspresent så glöm inte det nu, haha. Är ju trots allt ett par månader kvar. Idag slappade jag största delen av dagen men kände mig lite hurtig så bestämde mig för att gå in till stan. Gick sådär bra. Häll på att frysa ihjäl så gav upp när jag kommit till olskrokstorget. Tänkte att jag skulle bevisa för en viss Joakim att man inte kunde ta sig hem till mig på en halvtimme gåendes och nu vet jag att jag hade rätt. Tog en halvtimme bara att gå till Olskrokstorget. Sen blev det bio på kvällen. Ps. I love you. Sett den på bio två gånger nu och om det är någon som tycker om mig tillräckligt för att se den med mig ännu en gång skulle jag bli riktigt glad. Älskar verkligen den filmen.
Sleepless in Gothenburg
Vaknade upp vid halv tolv på förmiddagen i förrgår blir det om man tänker på att det är efter tolv nu. Har i princip inte sovit sen dess. Jo, slockande ett litet tag på en soffa på jobbet. Jag var verkligen helt sjukt trött. Borde sova nu vet jag. Men kan inte riktigt. Jobbade 8.00-17.00 idag med och sov inget innan jobbet. Fastnade lite på msn. Lite dumt gjort måste jag säga. Missa massa sömn bara så jag kan få känna mig lika smart som en treåring igen, hehe.
I've learned....
That under everyone's
hard shell is someone
who wants to be
appreciated
and loved..
I've learned....
That under everyone's
hard shell is someone
who wants to be
appreciated
and loved..
The perfect illusion
Här gick man och trodde man var bra på bowling men den illusionen krossades snabbare än man trott va möjligt i fredags. Tror inte jag ens behöver säga mer än så. Var riktigt kul dock. Trevligt att bowla med alla. Sen var det utgång till Chez för att träffa Peter, hans flickvän och vänner. Stannade inte speciellt länge men det hade vart en lång dag. Hade suttit hos frisören ett par timmar för att färga utväxten. Så var uppe redan vid 8 och känner man mig vet man att alla klockslag innan 12 är way too early. Efter frisören hämtade jag Sofie på Mc Donalds och vi åkte hem till mig. Sen sov hon över efter Chez. På lördagen var det dags att gå ut igen men först slingade syrran Sofies hår. Var ett jävla jobb med den där hättan. Höll på att bli galen. Jag är allt annat än en tålmodig person. Tröttnar fort om jag inte får vad jag vill. Får nog jobba lite grann på det där tror jag. Precis som jag borde jobba på mitt humör. Men nog om det nu. På lördagen gick vi till Respekt. Träffade på Matilda, en av arbetsledarna på Mc Donalds. Tyckte det var dålig musik där så stannade inte jätte länge. Gick därifrån vid 2 eller halv 3. Sen åkte vi till Avenyn för att hälsa på Moa som jobbar på Burger King där. Hon är en riktigt go tjej. Var någon från Mc Donalds som hade varit där inne och pratat med henne och kommit fram till att vi jobbade på samma Mc Donalds.. Fast hon kom inte riktigt ihåg vad personen hette. Spelar inte så stor roll i och för sig. Idag var det bara en lat dag typ. Gick till Munkebäckstorget för att handla frukt och mat. Tänkte leka lite med chokladfontänen som jag gav morsan i julklapp men den visade sig funka sådär. Åkte till morsans salsakurs med. Funderar på att börja dansa salsa jag med. Bugg är fortfarande svin kul men kan ju inte skada att kunna båda. Ska förresten börja dansa nu i slutet av mars igen hade jag tänkt. Någon som vill dansa salsa med mig förresten? Hade blivit väldigt glad =)
Aaaahh
Håller fan på att bli galen. Jag blir så tråkigt rastlös va. Klarar inte av att bara sitta hemma och göra ingenting. Skulle inte jobbat imån heller men dem ringde så nu blir det 12-20.. Sen blir det Strömstad tisdag och onsdag. Ska sova där med jobbet. Sen blir det väl förhoppningsvis bowling på fredag. Så hojta till om du vill följa med? Kan bli kul.
Killing time
Inledande
Fullständigt namn: Nathalie Jenny Marie Johansson
Din ålder: 20 år
Födelsedag: 21 Juli
Syskon: Lillasyster
Hårfärg: Blond
Ögonfärg: Blågråa
Förhållanden
Vem är din bästa vän?: Svårt att säga..
Har du en pojkvän/flickvän?: Nej
Hur länge har ni varit ihop?: Alldeles för länge
Hur långt var ditt längsta förhållande?: Pinsamt kort så vi glömmer det där..
Vem kysste du senast?: Är dement tror jag
Grejer
Vad shoppar du helst? Mat utan tvekan
Har du några tatueringar eller piercings, och i så fall hur många och var? Nää inget sånt.. men planeras..
Hur många skor har du? Inte många.. om man inte räknar alla trasiga jag inte har hjärta att slänga...
Hur många par byxor har du? Har ett par mysbyxor.. thats it.. måste handla.. i know..
Har du några smycken som kostat över 1000 kr? Inte vad jag vet iaf..
Favoriter
Färg: Rosa
Mat: Indisk och mexikansk
Killnamn: Victor
Tjejnamn: Idun
Ämne i skolan: Engelska helt klart
Musik: Så mycket olika..
Fras/mening/uttyck: Scheize
Har du någonsin..
Snusat? Nä
Rökt? Bara testat
Hoppat bungee jump? No thanks
Brutit mot lagen? Ja
Fått dig själv att kräkas? Ja
Nakenbadat? Nej
Varit kär? Kanske
Extra grejer
Tar du droger? Nää..
Vad använder du för schampoo? Vet inte va det heter
Vad är du mest rädd för? Att bli ensam kvar..
Vilken bil skulle du vilja ha? Någon rosa..
Hur många MSN-kontakter har du? 45
Hur många av dem är online just nu? 10
Slutfrågor
Pizza eller choklad? Pizza
Tränar du? Vart lite dåligt med det de senaste..
Hur ofta? Max 2 ggr i veckan, dansen en gång i veckan och sen ut och gå..
Guld eller Silver? Silver
Vilken film såg du sist på bio? Råttatouille i think..
Vad vill du helst av allt göra just nu? Sitta och prata och kolla film med någon..
Fullständigt namn: Nathalie Jenny Marie Johansson
Din ålder: 20 år
Födelsedag: 21 Juli
Syskon: Lillasyster
Hårfärg: Blond
Ögonfärg: Blågråa
Förhållanden
Vem är din bästa vän?: Svårt att säga..
Har du en pojkvän/flickvän?: Nej
Hur länge har ni varit ihop?: Alldeles för länge
Hur långt var ditt längsta förhållande?: Pinsamt kort så vi glömmer det där..
Vem kysste du senast?: Är dement tror jag
Grejer
Vad shoppar du helst? Mat utan tvekan
Har du några tatueringar eller piercings, och i så fall hur många och var? Nää inget sånt.. men planeras..
Hur många skor har du? Inte många.. om man inte räknar alla trasiga jag inte har hjärta att slänga...
Hur många par byxor har du? Har ett par mysbyxor.. thats it.. måste handla.. i know..
Har du några smycken som kostat över 1000 kr? Inte vad jag vet iaf..
Favoriter
Färg: Rosa
Mat: Indisk och mexikansk
Killnamn: Victor
Tjejnamn: Idun
Ämne i skolan: Engelska helt klart
Musik: Så mycket olika..
Fras/mening/uttyck: Scheize
Har du någonsin..
Snusat? Nä
Rökt? Bara testat
Hoppat bungee jump? No thanks
Brutit mot lagen? Ja
Fått dig själv att kräkas? Ja
Nakenbadat? Nej
Varit kär? Kanske
Extra grejer
Tar du droger? Nää..
Vad använder du för schampoo? Vet inte va det heter
Vad är du mest rädd för? Att bli ensam kvar..
Vilken bil skulle du vilja ha? Någon rosa..
Hur många MSN-kontakter har du? 45
Hur många av dem är online just nu? 10
Slutfrågor
Pizza eller choklad? Pizza
Tränar du? Vart lite dåligt med det de senaste..
Hur ofta? Max 2 ggr i veckan, dansen en gång i veckan och sen ut och gå..
Guld eller Silver? Silver
Vilken film såg du sist på bio? Råttatouille i think..
Vad vill du helst av allt göra just nu? Sitta och prata och kolla film med någon..
Get over it
Vart uppe på benen idag. Kändes förvånandsvärt bra. Var och handlade lite så sitter och frossar i meloner och cashewnötter just nu. Måste seriöst ta tag i mina matvanor. Bara det faktum att jag har gått ner 3 kilo av att äta lite bättre under knappt en vecka gör ju att man fattar hur illa det har varit. Jag kan bara tacka mitt underbara DNA för att jag inte är 160 cm eller något sådant. Då skulle jag fan vara bredare än jag var lång. Har alltid velat vara lång och jag är väl hyffsat lång, 176 cm. Så jag ska absolut inte klaga. Men gudarna ska veta att det är många bra killar som elimineras när man måste kolla så dem inte når en till hakan. Lite överdrift, sure. Men ibland är det inte bättre än sådär.
Actimel
Seriöst vad är det där för skit? Smakar ju satan rent ut sagt. Vart sjuk och spytt ett antal gånger. Kommer aldrig mer vilja se yoghurt och såna grejer efter det här. Ligger fortfarande kvar och är lite små sjuk men på fredag är det dags att slava igen. Tänkte att det var dags imån men känner mig inte helt hundra än. Har försökt ringa men ingen svarar så får ringa imorgon, Nu är det dags för Greys Anatomy, helt klart det bästa program som finns på tv. Finns inte så mycket mer att säga just nu.
Workaholic
I think that's me. Inte på ett bra sätt dock. Känns som om jag bara jobbar hela tiden. Jobbar ju i princip 6 dagar i veckan och sjunde dagen sover jag bara eftersom jag oftast jobbar natt den sjätte dagen. Vill ha mer tid till att träffa kompisar. Vet med mig att det nog är det jag på något omedvetet sätt försöker undvika för det spelar ingen roll hur mycket jag än älskar mina vänner för ingen av dem bli en ny Johanna. Jag tror det är det jag behöver just nu. Någon som jag kan lita på till 100%, någon som är villig att ändra lite på ett späckat schema bara för att hinna träffas en timme. Någon som kan sitta och prata i timmar, skratta åt mina hemska skämt och som inte överger mig om hon eller han skaffar pojkvän/flickvän. Någon som som klarar av mitt temperament och fattar att när jag blir arg är det ofta för att jag egentligen är ledsen och inte gillar att visa mina svagheter. Jag är inte lätt att förstå om man inte är lik mig så det är nog det jag behöver. Opposites attract, yeah sure. Men när det gäller en bästa vän behöver jag mer än så. Nu blev det här inte riktigt som jag hade tänkt. Tänkte prata lite om jobbet och att jag inte orkar så mycket mer. Men satt visst inne på en hel del skulle jag tro. Många vet väl det här redan men dem fattar inte. Det är skillnad. Ska förresten sova med jobbet i Lysekil måndag, tisdag och onsdag. Sen blir det Mc Donalds torsdag, fredag och lördag. Vet inte riktigt vilket som är värst faktiskt. Behöver nog semester. Någon som vill åka någonstans med mig?
What a night
Har jobbar 21-07 idag och ska sova nu alldeles strax hade jag tänkt. Saker och ting gick bättre än väntat på jobbet idag. Ingen matsal och ytterst lite städande. Men som vanligt all denna mobbing. Dom verkar ha lagt ner hela grejen med att kalla mig fru Ågren men det är ju bara en av sakerna. Ali sa att han skulle skaffa hotellrum och grejer. Humor? knappt. Emelie tyckte såklart det var roligt men hon var så snäll resten av natten så det gör inget ;) Fick höra någt om att någon skulle ha rodnat. Rätt roligt faktiskt. Men det var en rätt bra natt. Fast fick jobba över en kvart eftersom killen som skulle ta kassan efter mig va sen. En kvart mer eller mindre är väl ingen stor grej men kom hem 45 minuter senare än vad jag skulle ha gjort annars. Nää, här blir inga barn gjorda. Natti.
Singstar night
Var hos Therese i Kullavik idag och sjöng singstar med henne, Yasmine och Sara. Jag ägde ju då såklart, hehe. Fast Therese va inte illa hon heller. Låg alltid bara några få poäng bakom. Men satt och kände mig nervös hela tiden. Fast jag vet inte riktigt varför. Okej, jag vet varför men det är inget jag känner att jag kan skriva här. Kan ju bli användbar information om det kommer till fel person. Saknar M med. Har inte träffat henne på länge och vet inte heller riktigt vad jag ska göra. Är lite läskigt att se någon som alltid varit så stabil tappa greppet. Men jag älskar henne och jag hoppas hon vet att jag finns här. Jag är bara ett telefonsamtal bort no matter what. Känner inte att jag får ut något av det här inlägget. Det är egentligen bara text för undvika att skriva det jag egentligen borde. I've got a confession that i'm not really ready to reveal. Det är ju alla hjärtans dag idag så Grattis Emelje och Elias på 2-årsdagen och grattis morfar på 70-årsdagen. Själv blir det väl att sitta hemma framför datorn. Orka gå på stan och se alla gulligull par överallt. Fast kan ju alltid be nån kompis komma hit och kolla på film eller något. Någon som har förslag på något bra man kan hitta på?
Positivt överraskad
M åkte nyligen härifrån. Var inte svår att prata med och jag hade faktiskt saknat honom upptäckte jag nu. Vi e mer lika än va man först kan tro. Han missade först bussen så kom en halvtimme senare än tänkt men vi promenerade ett tag ändå. Sen gick vi hem till mig för att hämta mössa och vantar men vi fastnade inne och skulle kolla på Scrubs. Visade sig att det började en timme senare än vanligt idag. Hann kolla på tv en timme innan vi upptäckte att bara en halvimme senare skulle sista bussen gå. Lite trist faktiskt. Men vi har ju sagt att vi ska träffas 2 gånger detta året så blir väl om ett halvår igen, hehe. Nu sitter han på 591an och jag glor lite på Spin city. Om en kvart börjar Los Lopez. Så jag får gå och ringa taxi. Börjar ju jobba om ungefär tre och en halv timme. Ingen höjdare. Sen ska jag shoppa med syrran när jag slutat jobba. Kommer va lagom hungrig och grinig.
The new and improved me
Micke says (04:35):
Det är inte sågspån i bollen på dig i alla fall.
Micke says (04:35):
Lite välmöblerat är det.
Bästa komplimangen hittills måste jag medge. Inte varje dag någon berättar något man vetat sen man var 3 ;) Nää, men han sa att så länge jag "uppger källan" så får han citeras. So give up a round of applause for Mikael Persson. Credits to him, and him only.
Nä nu börjar vi väl bli lite väl ironiska här kanske. Men blev lite full i skratt när jag läste det faktiskt. Bara det faktum att man kommenterar att jag har alla hästar hemma gör ju att man funderar på hur många som egentligen tänkt att hon den där nathalie verkar ju inte ha alla indianer i samma kanot. Sen är det väl inte det lättaste att lära känna mig så egentligen kan jag väl inte anklaga folk som får en fel bild av mig. Är väl dags att hitta "mig".
Kanske är jag en av indianerna i kanoten. Who knows?
Bad choice
Tror inte det var någon höjdaridé att börja som intervjuare igen även om det bara var för februari. Första dagen avklarad och jag mår redan skit. Kan inte sova, har ont i huvudet och mår illa. Ska träffa M för första gången sen juni eller juli förra året också. Om inte något går åt skogen som vanligt. Är lite nervös faktiskt. Tänk om jag inte kommer på något att säga? Det brukar jag aldrig oroa mig för annars. Skumt.
